2006. Pridetåget ringlar sig nästan fem kilometer från Humlegården på Östermalm till Tantolunden på söder. Längs gatorna väntar massor av förväntansfulla barnfamiljer. Jag ska för första gången se Pride och överraskas av explicita inslag och av att barnfamiljer går i samma tåg. Jag tänker att nästa år ska jag fotografera utifrån barnens perspektiv, för att spegla några av deras uttryck som bitit sig fast i mig.
2007. Pride-tåget går av stapeln under en av sommarens varmaste dagar – det är trettio grader. En kvinna från partiet Fi tar täten på motorcykel, bak sitter en liten flicka och blåser såpbubblor. En bit ifrån åker ett kvinnligt par i lädermundering, piskan viner över föraren. Runt barnprogramledaren Babsans ben ringlar sig ett antal män. Maskerade män med basebollträn, skinnklädda gubbar med string och gasmask. Vanliga festglada regnbågsfamiljer. Politiker, poliser, myndigheter, företag. Alla har de samlats i samma tåg.
I höjd med Hornsgatspuckeln där jag står, lämnar flickan motorcykeln men fångas snabbt upp igen. Hon blir sittande på bönpallen med blicken riktad mot Pridetåget som kommer mot henne.
Vilken bild växer barn och unga upp med, i sökandet efter sin egen identitet.
I Prides programaktiviteter är vuxenaktiviteter inte tydligt avgränsade. Det saknas till exempel åldersgränser på föreläsningar om explicit sex, teater med sexövergrepp och pornografisk film av karaktären yngre tjej med äldre man. Prides festivalledning menar att de inte kan ta ansvar för att Pridetåg och programaktiviteter inte innehåller våldsbejakande inslag men lovar att ta upp det för utvärdering.
2008 antar Pride en icke våldspolicy i Pridetåget. Inslag av explicit karaktär ges ett eget inhägnat område på Östermalms IP. Men barn i förälders sällskap släppsfortsatt in på området.
Sju år senare återfinner jag en av flickorna som jag fotograferade i Pridetåget i sällskap med troligen sin pappa, fortsatt bland sado-machosister men nu på ett lastbilsflak. Jag har valt att inte publicera bilden.
2017 dömdes en Pride-chef för våldtäkt mot barn. Pride organisationen kritiseras för bristande intern kontroll. För att de hänvisar till att det krävs ett årsmötesbeslut för att begära utdrag från belastningsregistret. För att volontärer som tidigare dömts för våldtäkt kan arbeta med hänvisning till att de somnat sin dom.