Göran Svedin, kliniker och forskare vid medicinska fakulteten vid Linköpings universitet menar att vi måste fokusera mer på ungas vardag, attityder och värderingar, inklusive relationskunskap och att skolan är bästa platsen att göra det på, eftersom vi där når flest. Att arbete med relationsskapande aktiviteter ger mer fokus till lärandet, förebygger konflikter och att hjärnan kidnappas av allt för många ohanterliga problem. Robert Weil känd som mecenat inom konst och kultur, ägare av anerkända konsthallen Magasin 3, menar att humaniora och estetiska ämnen är nödvändiga för ett kreativt näringsliv, ändå är dessa ämnen lågt prioriterade i skolans värld.
I Skolplanen står ”Elevhälsan ska främst arbeta hälsofrämjande, förebyggande och stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål”. Forskning från bland andra Karolinska visar att estetiska ämnen gör att eleverna lär sig teoretiska ämnen bättre.
För 20 år sedan producerade jag ”I dina händer”, en tidlös film om vikten av att bejaka barns kreativitet i skolan, inspirerad av möten med hjärnforskaren Matti Bergström, Michail Kazinik, professor i konstvetenskap /musikpedagog, Tom Tits Experiment samt Snilleblixtarnas upphovsman – uppfinnaren, entreprenören och västkustbon Anders Rosén. I uppföljaren ”Jag har en dröm”, gick jag runt på svenska högsäkerhets anstalter fritt utan vakter utifrån teorin att kreativitet ger utlopp för känslor som annars lätt mynnar ut i destruktivitet. Jag hade turen att träffa Sten Levander, professor i psykiatri, mitt i en forskningsstudie gällande ADHD, vilket hälften av fångarna visade sig uppfylla kriterierna för, en övervägande del hade också ingenjörs- och/eller konstnärsegenskaper som de aldrig någonsin fått någon användning för, i alla fall inte i skolan. Detsamma upptäckte jag när jag senare följde arbetet på Ulleråker där intagna med dubbeldiagnos Adhd och missbruk ställdes in på medicin. Jag tillbringade en hel del tid med att förkovra mig i hur respekterade tänkare, uppfinnare vetenskapsmän och entreprenörer lyckats i skolan efter att jag fått veta att Gustaf Fröding varit intagen på Ulleråker under sju år och att i den första lagboken stod att läsa att en intagen kunde få upprättelse om hon lyckades hålla fast en inoljad ko! Jag fick träff direkt – Linné rymde ut i naturen genom att klättra ut genom klassrumsfönstret, Einstein kastade klossar på sin assistent som han tilldelats och Darwin av alla hade svårt för matte. Många med en eller annan diagnos hittar vi just inom kreativa yrken och bland inovativa entreprenörer.
”Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”, står det i skollagen. Tillgänglig forskning om hur vår hjärna fungerar, hur barn lär och hur vi minns har utvecklats utan att skolan hängt med. Vi vet t ex. att musik stimulerar inlärning av matematik. Hur kommer det sig då att instrumentspel eller behärskande av någon annan konstart ännu inte fått genomslag i skolan, trots att barn idag tillbringar upp till tio timmar om dagen i skola /på fritids? Varför pusslar vi inte bara ihop kreativa ämnen med fritids? Det skulle fånga upp många elever som inte har råd, inte har någon som stöttar hemifrån, inte går på någon idrott eller av olika anledningar hoppat av som många gör i samband med högstadiet. Istället skärs fritidspengen ner till hälften eller till och med till en tredjedel redan till mellanstadiet. Samtidigt finns många kreatörer som gladeligen skulle fylla ut sin inkomst med något annat än att stämpla mellan uppdrag, stipendier och utmärkelser.
Kultur och rörelse ger hjärnan den välbehövliga paus den behöver och gör skolan långt mer lustfylld och intressant. Här är allt möjligt, att göra om och tänka nytt, utan en ständigt given agenda. Precis det vår tid efterfrågar. Är det då inte dags att kreativa estetiska ämnen blir obligatoriska i skolan. Kommunala kulturskolor i all ära men dessa tappar elever i spelerans tid, där snart varje möjligt reklamutrymme basunerar ut sitt budskap och inte lär det bli bättre om nu spelmarknaden avregleras. Det som kommer hända är att allt fler barn fastnar i allt mer likriktade spel och stillasittandet med alla de konsekvenser det ger, allt annat än kreativ– den egenskap som kommer att krävas allt mer i en tidsålder av artificiell intelligens (AI). På Malta där 40 % av omsättningen kommer från spel, inklusive många svenska spelbolag är redan hälften av 10-12 åringarna överviktiga.
Föreningslivet och musikskolor skulle med fördel kunna samverka med skolor. De har ändå inte resurser eller möjligheter att täcka alla barns behov. I takt med obalansen av vad som lyckas ta sig fram i bruset blir IT-klyftan allt tydligare. En skola där barn har tillgång till datorer, Ipads, mobiler behöver även schemalagd IT och etik. Varför inte kräva av IT- och bredbandsleverantörer inför upphandling att utbildning av personal ska ingå gällande basala saker som säkerhetsinställningar och pedagogiska appar. Som det nu är beror mycket på vilken kompetens skolan har huruvida tekniken kommer att stötta eller störa inlärningen under skoltid. En leverantör som kan erbjuda ett sådant helhetskoncept kommer att ligga i framkant. Inte de som tvingar oss att ödsla värdefull tid på att själva hitta lösningar för att filtrera bort allt brus. Att dränka barn i brus är inte att ge varje barn samma förutsättning att lyckas i skolan – det är inte det minsta liberalt. Ge barnen den kunskap de har rätt till, den digitala utvecklingen går 3000 gånger snabbare än industrialismen, föräldrar och skola har små chanser att hänga med.
Sedan 2014 ökar ohälsan ännu mer, men redan 1983, när ohälsan bland unga började öka, tog 35 elever tillsammans med forskare och ett elevhälsoteam fram en licensfri metod som lär unga en strategi att uppnå hälsa – Du bestämmer! Metoden blandar olika fysiska övningar, drama, kreativa inslag, samtal och det bästa av allt är öppen för ännu mer kreativa inslag. Validerad och licensfri, passar den in i den cirkulära ekonomin som bygger mer på We än Me. Om detta ska vi kreativa tänkare tala mer om i kvällens Pecha Kucha Göteborg #53. Ett arrangemang där vi har 20 bilder á 20 sekunder var att dela några av våra kreativa inputs. För min del är det andra gången.
Lotte Johansson Fotograf & BehovsPusslets Konstinstallatiom 