Brev från en ung tjej

Jag gick ut på Facebook och bad unga berätta om varför ohälsan bland unga ökar, varför allt fler hoppar över skolidrotten. Här är ett av mejlen:
Jag tror att det beror mycket på skolorna. Personalen i skolorna ser inte eleverna, utan tycker bara att dom är besvärliga om dom inte följer reglerna och normerna. Men det är inte ofta som dom sätter sig ner och frågar eleverna hur dom mår eller varför dom inte vill vara med på idrotten osv.Det är för lite disciplin i skolorna också, eleverna som är ”duktiga” är ofta elaka mot dom som inte är med på lektionerna osv. Men jag tror att det alltid finns en anledning att man skolkar. Jobbigt hemma, mobbning, något som hänt. Så det blir ju bara värre om någon är elak eller lärarna blir arga. Det skapar ännu mer ångest och panik över att gå till skolan. Skolorna tillåter oftas att de ”duktiga” trycker ner dom andra eleverna.Toaletterna är oftast ofräscha och äckliga på skolorna och jag har ett minne från min högstadie tid att det hände att killarna öppnade dörrarna när någon var där inne och skämde ut den. Så ingen tjej ville gå på toaletten och riskera att bli utskämd för hela skolan. Duscharna handlar nog mest om självkänsla tror jag för samhället har sänt ut en viss bild av hur man ska se ut och det är inte många som ser ut så. Men just under skoltiden är det ju extra känsligt, tjejer ska jämföra sig med varandra.Jag tycker att skolorna har störst del i det här ämnet och dom borde se sina elever mer och bry sig, nolltolerans för mobbning. Det systemet dom har nu fungerar inte tycker jag.
prata mer om respekt i skolan och att alla är lika värda och vackra på sitt sätt osv.

Toaletterna –  så borde man ha fler och sen dela av, så att tjejerna och killarna inte går på samma. Men kanske inte ha toaletterna mitt i korridorerna. Duscharna kanske man kan fräscha upp lite och hänga upp draperier.Min åsikt om den frågan :)Bromsa ohälsan bland unga – Almedalen 4 & 9 juli

Publicerad av Lotte Johansson De Vi Bär Forumteater BehovsPusslet

Regissör · dramapedagog · handledare Fil. kand. i De estetiska ämnenas didaktik – inriktning teater och drama Jag använder teater, rörelse och andra former av berättande för att träna sådant vi har nytta av varje dag – uppmärksamhet, uttryck, lyssnande, samspel och gruppdynamik. I De vi bär arbetar vi med berättelser och erfarenheter vi bär med oss. Vi gestaltar dem genom kropp, rörelse, röst och sceniskt skapande i mindre grupper utan krav på att skapa en publik föreställning. I mindre grupper spelar vi det vi är – och det vi kan bli. Vi provar olika perspektiv, situationer och sätt att agera och upptäcker vad som händer, det besparar oss från att behöva göra många misstage i verkligheten, samtidigt som det stärker vår handlingskraft när vi redan provat saker som bidrar till konstruktiv förändring. Du behöver inte vara skådespelare. Här får du provatänka, provprata och provspela, skratta, tänka om och prova igen. Det är just misstagen som ger oss de kreativa ingångarna. Berättelsen vi bär → det vi spelar → det vi upptäcker → det vi kan bli. Behovspusslets coachingbana är mitt andra ben, den hjälper oss att se vad vi behöver, vilka resurser vi har och vilket nästa steg vi kan och vill ta som individ men också som grupp. Desto fler utmaningar och framkomliga strategier vi delar, desto större blir identifikationsfaktorn och användbara strategier. Boka in mig för en workshop och lär er hur enkelt ni kan skapa en en coachingbana eller en forumteater i er närhet. Det kan förstås vara en två-stegs-raket.