Hört på bussen

En kille i 10-års åldern kliver ombord på bussen med sin mamma och jag får ännu en gång bekräftat varför fritidspersonal och personaltäthet i skola, på raster och fritids är så viktigt, lämplighet inte minst. Läst om nedanstående fenomen i rapport efter rapport.
Pojken: Mamma idag blev jag omkull knuffad i skolan fyra gånger.
Mamman: Vad hände?
Pojken: Vi spelade bandy
Mamman: Var det någon tackling kanske, när du skulle ta emot bollen
Pojken: Nej, det är aldrig någon som passar mig på rasterna, inte i idrotten heller, jag är inget bra på bandy, mamma.
Mamman: Men du är bra på många andra saker. Vad gör du när ingen passar, vad gör de vuxna?
Pojken: Det är ingen vuxen som ser.. tror jag. Jag försöker ta bollen men då knuffar de omkull mig.
Mamman: Gör alla så
Pojken: Nej de är tre killar, sportkillarna
Mamman: Vad gör de andra då, säger inte dina kompisar något
Pojken: Nej
Mamman: Låter inget bra. Skulle du kunna göra något annat på rasterna, ni är ju fler som inte heller brukar spela bandy på fritiden. Du gillar ju att bygga kojor.
Pojken: Det finns inget att göra och de bara river kojorna för oss. Samuel hade rätt, det är mobbning på den här skolan inte ens fröken säger något snällt.
Mamman: Men nånting snällt har hon väl sagt till dig?
Pojken: Det mest uppmuntrande var ”Äntligen fattar du”. Hon svär också och är skrikig när inga andra vuxna ser.
Mamman: Ja, vi träffade ju din fröken, hon betedde sig inte bra. Jag har skrivit brev till skolan om det och skolnämden. Vad tycker du är största skillnaden från din förra skola?
Pojken:  I min gamla skola var de snälla, fröken också. Du var modig på mötet mamma som vågade säga att fröken inte är snäll, det vågar ingen i klassen.
Mamman: (torkar snabbt bort en analkande tår). Du står på plats 10 i kön till skolan där William  och Albin börjat.
Pojken: (skiner upp) Ja, jag kanske kommer in till hösten. William sa att de tar in sex till, om fyra av de framför mig hoppar av kommer både jag och Elias in. Men vi kanske inte får gå i samma klass..
Mamman: Jo, de frågar alltid om man känner någon man vill hamna i samma klass som. Tror du att du orkar gå kvar. Är det jobbigt att gå ut på rast.
Pojken: Kanske (sväljer)… det är jobbigt varje dag att gå till skolan. Jag blir nervös varje gång fröken kommer in…och när vi är ute på rast, varför måste man gå i skolan, jag lär mig mer när jag är hemma…jag kan räkna, skriva och läsa redan…
Mamman (kramar honom) : Jag vet du är så duktig men det finns så mycket mer att lära.
Pojken: Men allt finns ju på Youtube
Mamman (ler): mmm…vi ska gå av nu (går mot dörrarna)
Dagen efter:
-Mamma idag såg jag fem killar i sexan som snömulade en tjej. De slog varandra i ansiktet också med stjärtåklapparna.
Dagen efter går mamman till skolan på lunch rasten hon möts av hennes son som glidit ner i split på marken. I vardera ben drar varsin pojke. Sluta säger pojken som var den som skojbrottades med honom.  När pojken kommer upp igen borstar han av sig snön från ansiktet. Mamman frågar om de ska gå till rektorn. Ja säger pojken, så här är det alltid, vi får aldrig vara ifred om jag skojbrottas med någon kommer alltid fler och hoppar på mig. Jag vill inte gå i den här skolan, det är så bråkigt på rasterna.

Jag uppmanar alla elever, lärare och föräldrar att anmäla om ni ser mobbning. Vågar ni inte så skaffa en anonym mejladress och mejla in uppgifterna till lärare, rektor, skolledning. Det finns också Facebookgrupper mot mobbning.