Bytesboden Giveaways

Tänk dig att du kommer in på ett kafé, men istället för att köpa en fika, lunch eller middag ställer du dig och lagar maten tillsammans med andra som kommit dit av samma anledning. Med er har ni de ingredienser ni åtagit er att ta med tidigare i veckan. Ni kanske var inom för att lufta era tankar, spela lite gitarr, rundpingis eller vad ni nu tog er för.

Förutom singelpappan – inredningssnickaren som borde vara trött efter att ha klivit upp halvfem, träffar du 18-åringen Dani som kom ensam från Irak, utbildad bagare som nu går på introduktionskurs för invandrare på gymnasiet. Han tragglar fortfarande med att lära sig språket, här får han öva praktiskt, samtidigt som han bygger ett nytt socialt nätverk. Elsa, ensamstående änka och pensionär har alltid älskat att laga  mat. Med barn och barnbarn boendes långt bort kände hon sig både ensam och överflödig. Att laga mat till sig själv hade därför blivit en allt torftigare historia. De få gånger barnbarnen numer kommer vill dom helst gå ner hit till till den lokala bytesboden. Miranda, en 42-årig ensamstående mamma som aldrig fick tiden att räcka, var den som tog initiativet till bytesboden. Nu står hon här en lördag eftermiddag och strålar i sällskapet. Just idag har hon ingen lust att laga mat, det gör hon varje dag annars så idag tänkte hon pröva sina vingar på spontanscenen, presentera ett nytt bokkapitel hon skrivit, full av erfarenheter hon gärna delar. Tidigare gjorde hon det mest via sin blogg. De som ville ha hennes tjänster var sällan desamma som hade råd och utan akademisk utbildning räknades varken hennes erfarenheter eller Folkhögskoleutbildning. Ändå var det där hon fått idén att öppna byteshandeln ”Giveaways”, för att låta den blomma ut till vad den ville. Befängt! Kommer aldrig att fungera hade några sagt. Trots allt var det några som trodde på hennes idé, och det hade inte dröjt länge att komma igång. Svårast hade varit att övertyga fastighetsägaren om att låna ut lokalen som stått tom i flera år och som ett flertal gånger utsatts för skadegörelse.

Kaj och Linnea, ett nyinflyttat par – tillsammans med sin 12-årige son hade de snabbt hittat gemensamma vänner här på Bytesboden, det blev så okomplicerat när de kunde umgås alla på samma ställe. Det var inte så lätt att hitta nya vänner när barnen var såpass stora att de tog sig själv till skolan och fritids inte längre var aktuellt. Ikväll ska Linnea sjunga en sång hon själv skrivit och Kaj kompar henne på gitarr. Kaj är bra på musik och lyckas dra sig runt mer eller mindre på sin egen musik. Ett gäng glada ungdomar kommer in och erbjuder sig att hjälpa till i köket. En ung tjej fingrar på gitarren som hänger på väggen, några toner klingar fram när hennes fingrar dansar över strängarna. Hon slutar tvärt, Kaj är snabbt där och fångar upp henne.
– Spelar du gitarr?
Hon skakar på huvudet.
– Skulle du vilja lära dig?
Hon ser ner i golvet, skrapar lite med foten, ett hål i strumpan skymtar.
Han tar ner gitarren från väggen, ger den till flickan, tar ner ännu en till sig själv.
-Vad tycker du om för musik?
– Inget särskilt
Han börjar spela på en Veronica Maggio liknande låt med lite enklare ackord.
– Det är inte så svårt som man kan tro, prova att göra så här.
Utan att hon tänker över det gör hon likadant. Ser av gammal vana sig runt, nästan obemärkt, alla tycks upptagna med annat. I ögonvrån ser hon Linnea som hon tidigare sett öva på scenen, Linnea ler uppmuntrande. Ett sådant där leende från hjärtat som gör att man bara vill. Hon gör likadant som Kaj. Ibland låter det konstigt tycker hon men ibland låter det riktigt bra. 

Ett dryg halvtimme och ett par ackord senare berättar Kaj att han tänkte hålla en liten gitarrkurs här på Giveaways.
– Vill du vara med?
Hon ser ner i golvet.
Man gör så här, delar med sig av något man tycker om, är inte det bra?
– Men kostar det inget?
– Nej det är så det funkar här, vi byter lite allt möjligt.
– Men jag har inget att byta med.
– Vad gör du med kläder du tröttnat på?
– Slänger antar jag.
– Är de trasiga?
– Har inte så mycket, oftast hinner de bli för slitna men endel passar bara inte.
– Ja de kan du ge till byteshandeln här om du vill. Det finns en som älskar att göra nytt av gammalt. Har du småsyskon?
– Nej, tyvärr, hon ser ner i golvet.
– Det finns en del barn som kommer hit som saknar äldre syskon och som behöver hjälp med läxor.
– Det skulle jag kunna göra, jag är rätt bra på matte och språk, gillar att skriva också.
– Något annat du gillar?
– Jag är ganska duktig på att baka.
– Då kan du skriva upp dig på frivillig listan där, om du vill vara med och baka någon dag eller stå i kafét.
– Men jag har aldrig stått i kafé.
– Ingen fara det finns alltid någon som gjort det, du lär dig fort, om du vill alltså, kanske du till och med har uppslag som ingen ännu tänkt ut. Du kan hitta på andra saker också, efterlysa något du saknar eller erbjuda något du vill.
– Hur?
– En del drar bara igång. Alla fotografier här på väggarna berättar en historia. Jag ser ständigt folk här som byter verk. Kanske du också hittar likasinnade eller så kompletterar ni varandra. Vi håller introduktionskurser om man vill ha lite användbara verktyg för att komma igång eller vill ha hjälp vidare, om man känner att man behöver eller vill förstås. Vill du äta med oss idag?
Hon ser ner i golvet.
– Just idag har vi fått det som annars skulle kasseras av en lokal bonde.

Linnea ropar att hon behöver lite hjälp i köket och Kaj frågar om hon inte vill följa med och hjälpa till, så kan vi njuta av den goda maten sen.
– Hon nickar ivrigt.
Efter middagen som intas på uteplatsen, i anslutning till den fantasifulla aktivitetsplatsen,  börjar en kurs, den varvas med härliga aktiviteter, sång och musik.

En kille sitter ensam med sin mattebok lite längre bort, slänger den ilsket ifrån sig.
Elsa går fram till honom.
– Kul att se dig här, det var ett tag sen, har du ätit?
Han ser ner i backen.
– Vi har soppa kvar som behöver ätas upp, din favorit, du kanske kan offra dig.
Han skiner upp, tillsammans går dom för att värma på en skål.
– Vet du säger Elsa, igår fick vi in två begagnade läsplattor. Jag har redan hittat några skojiga mattespel. Jag och data kan du tänka dig. Har jag lärt mig här. Om du vill kan vi prova en efter maten. Det är ändå försent för schack idag. Ser du den nya tjejen där, hon heter Ida, är duktig på teknik och på matte, det var hon som visade mig. Ska visst vara duktig på volleyboll också, gillar du det fortfarande?
– Åh då kanske vi kan få ihop folk till ett lag?
Elsa skrattar
– Då är vi väl i samma lag, va?
– Ja det är klart
– Är det där jordgubbar?
– Ja det är Erik, en ny kille som drog igång en permaodling (pekar på en odling i närheten).
– Permaodling?
– Ja man hittar tydligen en lämplig plats i närheten och odlar, sen hjälper dom som vill till och så skördar man vad det nu blir. Har jag också lärt här. Tänk jag som inte ens har en balkong.
– Men tar ingen de när de bara står där?
– Vill du ha lite jordgubbar till efterrätt så kan du plocka.
– Men om jag odlar och alla andra bara äter upp dom, då blir det ju inget kul.
– Har du odlat de du ska äta nu?
– Nej det förstås.
– Du ser det ordnar sig alltid i slutändan, det viktigaste är att man har tilliten.
– Vill du att jag ska spela pingis med småungarna i morgon Elsa, han blinkar.
– Om du vill, dom har frågat efter dig.
Han skiner upp
– Du Elsa, jag kommer i morgon också. Hoppas Erik är här då.
– Det är han nog och om inte så finns det säkert någon annan som vill påta i landet, blev visst populärt det där.

Elsa tar med sig det sista och går in. De andra har hunnit plocka undan och förberett för morgondagens volontärer. Nästa månads ”ge av din tid lista” är nästan fulltecknad och det finns massor av spännande saker att låna eller hyra. Både den digitala anslagstavlan på nätet och den som hänger i entrén. Tänk att hon redan glömt att hon egentligen tyckte att hon var för gammal för sådant här och tänk att hon som drog igång detta redan fått beställning på en workshop.