Rundabordssamtal utan bord

Innan vi ens hunnit parkera, öppnas de vackert snidade dörrarna till den herrgård som tillhört familjen Wernstedts sedan krisåret 1911 – kort före den lag som infördes i Sverige 1914 och som innebar att romer som förföljdes, förbjöds att resa in i landet. En lag som upphörde först nio år efter Andra världskriget som bröt ut 1939. De som då försökte ta sig in i landet fördes till dödslägret Auschwitz – Birkenau i Polen.

Michael Wernstedt, välkomnar mig med samma entusiasm som den förste sonen att ärva Wernstedts familjegård skulle ha gjort – Lage Wernstedt. Som ung löjtnant deltog han frivilligt i kriget och livet blev inte längre en självklarhet. Det blir så, när man från den ena dagen till den andra inte vet om man skall överleva. Han hade börjat älska fred, inget han längre tog för givet, han började hata krig. 1978 bildade Lage Wernstedt en lokal Rotaryklubb för att stödja Rotarys lokala och internationella freds- och välgörenhetsinsatser, inte minst för ungdomar. Intill sin död 2005 skrev han artiklar och debatterade i vitt skilda ämnen.

”100 sätt att rädda världen”, texten på bordet i biblioteket, talar direkt till mig. Redo för rundabordssamtal utan bord, tillsammans med 19 kreativa, intellektuellt spänstiga och modiga framtidspiloter, ska vi under helgen ta fram verktyg för att kunna bidra till en mer inlyssnande politik. För engagerar oss politiskt gör vi, mer än någonsin. Vi identifierar oss bara inte med de förlegade strukturer partipolitiken vilar på. Hur svårt kan det vara att förstå att det som är bra för samhället i stort är bra för oss alla. Hur svårt kan det vara att samla kompetens och engagemang runt det mål vi redan satt – Agenda 2030 målen. Släpp polarisering och maktkamper och fokusera på de mål du identifierar dig mest med. Gör saker så självorganiserande som möjligt för att släppa in. För vi behöver alla krafter vi kan få.  Vi behöver alla känna oss delaktiga i den processen.

Michael Wernstedt är systersysterson till Raul Wallenberg – affärsmannen och diplomaten som under andra världskrigets slutfas räddade tiotusentals ungerska judar undan de nazistiska förintelselägren. Utfärdade skyddspass och såg till att dessa människor gömdes, i byggnader som betecknades som svenskt territorium.

1944 försvann Raul Wallenberg. Trots familjens fortsatta efterforskningar återstår ännu svaret om vad som verkligen hänt honom. Raul Wallenberg skulle ha många historier att berätta. Michael Wernstedt har hört en del. Av dom som verkade runt Raul och av dom som en gång räddades av hans gärningar. Raul Wallenberg fick aldrig träffa sin far, han dog redan när Raul var ett par månader. Att växa upp utan en far är ett tungt ok att bära. Jag vet, en erfarenhet jag tyvärr delar med min egen son. Raul Wallenberg lyckades ändå skingra sin fars farhågor och uppfylla dennes önskan om att växa upp till en enkel och god människa. Precis som min femtonåring också gör. Omgärdad av starka personligheter utvecklades Raul Wallenberg till en självständig och ansvarsfull individ. Var ser unga förebilder idag. I Wallenbergfamiljen rådde förväntningar som att anamma världsmedborgarskap, att kunna vistas i än det ena, i än det andra landet, att lätt kunna tillägna sig skilda folks sedvänjor. Raul uppmuntrades att resa, att lära språk, tidigt reste han ut i världen för att hälsa på sin farfar – diplomaten och affärsmannen Gustaf Wallenberg.

I huset vars golv fortsatt knarrar av berättelser och väggarna pryds av familjeporträtt, målade i olja, bjuder Michaels farbror på hembakad kaka av äpplen från trädgården.  Att vara omgärdad av människor som tar sig tiden att samtala, som berättar, visar och lyssnar, som bara vill gott, är idag en allt bristfälligare vara.

Jag tänker på min dotter. Efter gymnasiet arbetade hon ett par månader, reste till Indien för att ta internationell yogainstruktörslicens, besökte den fransktalande delen i Kanada, tackade nej till juristutbildningen, reste till Skottland och efter sitt sabbatsår med stor entusiasm tog sig an studierna till lågstadielärare, valet föll på Visby. Där råder ingen stress, där finns fortsatt boende, kullerstenshus med kakelugn till rimligt pris. Utan studielån arbetar hon extra för att nå målet att bidra till att alla barn får samma förutsättningar att lyckas, ekonomisk trygghet och allt det positiva som följer i det. Samtidigt kan hon andas in kraften som ligger i att kunna promenera mellan hem, skola och jobb, till skådespelet av årstiders växlingar och havets brus. Min son som valt filminriktning, har även han förmånen att promenera längs vattnet under sin väg till skolan, medan de flesta fortsätter hela vägen in i Stockholms morgonrusning. Om framtiden vet vi idag inte mer än att det kommer att behövas kreativa människor, trygga i sig själva, med förmåga att kunna skapa förutsättningar för hållbara relationer. Det en tredjedel av tillfrågade 16-29 åringar efterlyser mer kunskap om idag, enligt Folkhälsomyndighetens rapport. Jag gläds med mina barns val. Ingenting har någonsin varit självklart för oss.

Michael Wernstedts ledarskap på Raoul Wallenberg Academy genererade i 2012-2017 gick de från att utbilda och stötta 50 gymnasieungdomar i att leda, till att omfatta 9 000 unga varje år i fem olika länder. Michaels brinnande engagemang, hans kompetenser och den ständiga frågan hur skalar vi upp det som gynnar samhället som helhet, förkroppsligar det ledarskap som med rätta faller sig naturligt. Något vi är många som längtar efter och gärna stöttar. Vi tar ledarskap där det behövs. Handlingskraft, ledarskap, empati och samverkan är värdeord vi ständigt återkommer till och mod. Michael Wernstedt vet vad han talar om. Med erfarenheter som advokat på världens största advokatbyrå, företagsutbildar i samhällsansvar. Flitigt anlitad talare långt utanför Sveriges gränser för SelfLeaders, bestigit berget Acancagua, 6963 möh och antagit 100 utmaningen – därför äger han heller inte mer än hundra personliga saker (möbler, böcker och köksartiklar undantagna). Långt ifrån riksrådet och friherren Gustaf Kurck som på 1600-talet ägde herrgården vi nu befinner oss på. Ivrigt förespråkade herr Kurck sparsamhet och sträng hushållning med statens tillgångar men levde sällan som han lärde. Det är det många som inte gör idag. Vi behöver alla leva som vi lär. Unga hungrar efter äkta människor.

1912 initierade Valfrid Palmgren det första barn och ungdomsbiblioteket och svensk kvinnorörelse vädrade morgonluft. Biblioteken med rätt satsningar är viktiga plattformar för bildning och demokratiutveckling än idag. Vi behöver förena krafter, dela kunskaper, forma mål och samla kapital. Tillsammans kan vi skapa en hållbar planet. I det behövs friska och lyckliga människor, inte strukturer som gör att en efter en faller av pinnen i unga år eller i sitt föräldrarskap. Vi behöver alla verktyg för att kunna ta en aktiv del i det arbetet. Det är det demokrati handlar om. En process, där vi stämmer av att vi verkligen känner till de olika begrepp som används och vilka behov som finns i gruppen. Vilka likheter i synsätt har vi, var befinner vi oss, vari ligger skillnaderna? Hur ser falluckorna ut, missar vi något och vem tar hand om det i så fall? Hur tycker vi egentligen att det fungerar att arbeta så här, check, check, check. Tillsammans sätter vi agendan. Helgen gick inte som på räls, sådana ger gärna en bestående knut i magen. Men det var en helg där vi hela tiden frågade oss vad vi tar med oss vidare, både som grupp och som individ. Att vara omgärdad av så många engagerade människor som när det i processen behövs, turas om att kliva fram eller ta ett steg tillbaka, göra precis det som gör att processen kan fortgå i rätt riktning. Inget som idag kan tas för givet. Särskilt inte när målet är att ingen ska lämnas efter. Med tillförsikt ser jag fram emot var helgens initiativ bär med sig in i valet 2018.

Själv beger jag mig till Skolforum, en mötesplats för skolledare och andra engagerade, stolt medverkar jag som framtidspilot med förändringsverktyget Samtals Coachomaten. Målet är att alla unga i framtiden ska få tillgång till verktyg i skolan för att bidra i arbetet att vända trenden av ungas ohälsa. Det är samma verktyg jag under sommarhalvåret gatukritar direkt på gatan, i allt från utsatta förorter till Almedalen. Att snubbla över Samtals Coachomaten och 15 minuter senare ha tagit sitt första steg för att göra plats för mer av det man behöver i sitt liv är uppenbarligen en härlig känsla. I torsdags var det hotellägaren Per Hellstens tur att prova – hedersmedlem i Rotary Stockholm International. Utanför Hotel Hellsten bestämde han sig för att äntligen ta sig tre dagar i veckan för att skriva den poesibok han längtar efter.

En ung student från Italien bestämde sig för att börja med danspauser för att orka alla timmar framför skärmen, två andra tar tag i fortsatta studier för att komma ifrån låglönefacket, ett barn i vagn får mer tid med mamma eftersom mamman bejakade hennes önskan om mobilfri tid efter dagis för att de istället ska göra saker på riktigt, en annan mamma har hittat tid för sig själv och sin träning. För att att orka, kliver hennes sambo in för att möta hennes behov. Ytterligare en frigör utrymme och tillfällen för kärlek. I Samtals Coachomatens dygnshjul har de lyckats frigöra tid de inte trodde att de hade. Det allra vanligaste önskemålen är mer sömn, mindre skärmaktivitet, mer fysisk aktivitet och mänskliga möten. Det är så viktigt med samtal och berättelser. Gästade gjorde också Per Hellstens syster – Elisabeth Hellsten, bosatt i Brasilien, aktuell med boken ”Utsänd – Arbeta Leva och Älska i krigets mitt”, vilken hon berättade om på Rotary Stockholm International.

Som Rotarian förväntas du leva enligt följande: Är det sant? Är det rättvist mot alla som berörs? Skapar det samförstånd och bättre kamratskap? Är det värdefullt för alla som berörs? Därför gör jag det jag gör. Varför gör du det du gör?

Beställ #SamtalsCoachomaten dit den behövs! Samverka och passa på att lära dig verktyget.