Stockholm-Fryshuset Rotary Award

Årets Stockholm-Fryshuset Rotary stipendiat har nominerats av Helena Meyer verksamhets ansvarig på Fryshusets nätvandrare. Bara sajten ungdomar.se där Nätvandrarna brukar lägga upp frågelådor har 100 000 besökare varje vecka och jargongen på nätet kan bli hård utan vuxna förebilder. Det vet Helena som nätvandrat sedan 2007. Hon är den ende anställde nätvandraren. Övriga nätvandrare kommer oftast som praktikanter från socialhögskolan, Ersta vändpunkt, fältare och kuratorer från Frälsningsarmén eller som årets Stockholm-Fryshuset Rotary stipendiat:

Som 18-åring dök han upp på nätvandrarnas chatt under synonymen Xander, började berätta för Helena om sitt liv. Ett liv som kantats av utanförskap. Uppvuxen i en familj med djupa kriminella kopplingar.
Parallellt peppade Xander andra ungdomar på nätet, vilket låg helt i linje med Nätvandrarnas policy; En nätvandrare hjälper sig själv enligt självhjälpsprincipen, växa genom att stötta andra. Det är inte helt lätt att rekrytera killar då samtalen handlar mycket om relationer, kroppen och självkänsla, vilket nog mer kan ses som ”en kvinnogrej med lägre rang”, tror Xander.
– Få killar vågar prata och inte på samma sätt utan visar mer upp en tuff sida och öppnar inte gärna upp den svagare sida som trots allt gömmer sig bakom, säger Xander.

Xander är idag 22 år, nätvandrar regelbundet för Fryshuset, har runt 400 ungdomar som vill chatta med honom och det har hänt att killar letat reda på Xanders mobilnummer, ringt upp honom utan att våga säga något. Senare har de skrivit tillXander på chatten, att det var dom som ringde.
– Kanske ville de bara se att han verkligen fanns, kanske var det lättare att skriva än att prata.
När Xander började berätta om sig själv och sitt liv, ja då vågade killarna också börja prata om sig själva. Idag försöker Xander fokusera på vissa personer när han nätvandrar och samma person kan chatta kvar med honom de 3-4 timmar han är inne på chatten.

Xander läser nu in gymnasiekompetens, jobbar med Sharafs hjältar , Fryshusets verksamhet mot hedersrelaterat förtryck och som trygghetsvärd för Lugna gatan. De han själv en gång mötte på väg hem på tunnelbanan och tänkte vad är det här för nytt gäng och ville kolla in vilka de var, lite som om de inkräktade på någons territorium. Det visade sig vara något så ovanligt som ett gäng med goda avsikter och Xander tyckte det lät bra på något sätt. Han minns särskilt en tjej som fortfarande vandrar med Lugna gatans city grupp.
– Vi pratade om hur svårt det var som ung att få jobb och hon rekommenderade mig att söka sig till Lugna gatan. Jag svarade att jag skulle försöka. Vaddå försöka! Du ska! Kontrade tjejen och det slutade med att jag lovade att söka.
Han gick in på Fryshusets hemsida, hittade chatten, kände att han behövde någon han kunde prata med, någon han kunde öppna sig för, någon som lyssnade. Det blev Helena på Nätvandrarna. Xander rekommenderade sen i sin tur Nätvandrarna till andra ungdomar som behövde prata, vänner och vänners vänner som han själv brukade stötta.

Förra året föreläste Xander under politikerträffen och Helena hoppas nu kunna ha honom med under politikerveckan i Almedalen där Fryshusets seminarier och övriga framträdanden drar fulla hus.

Årets stipendiat kom 1990 som spädbarn till Sverige från Hong Kong med sin familj. Årets stipendiat bor i Farsta men växte upp i Alby, Rågsved och Skärmarbrink. Han är 22 år. Grattis!!! Och tack för att du delar med dig lite av din historia.
Stipendiet är på 10 000 kr och delades ut under Fryshusets eldsjälsdagar för att uppmuntra honom i sitt arbete med att stötta unga på nätet.

Publicerad av Lotte Johansson De Vi Bär Forumteater BehovsPusslet

Regissör · dramapedagog · handledare Fil. kand. i De estetiska ämnenas didaktik – inriktning teater och drama Jag använder teater, rörelse och andra former av berättande för att träna sådant vi har nytta av varje dag – uppmärksamhet, uttryck, lyssnande, samspel och gruppdynamik. I De vi bär arbetar vi med berättelser och erfarenheter vi bär med oss. Vi gestaltar dem genom kropp, rörelse, röst och sceniskt skapande i mindre grupper utan krav på att skapa en publik föreställning. I mindre grupper spelar vi det vi är – och det vi kan bli. Vi provar olika perspektiv, situationer och sätt att agera och upptäcker vad som händer, det besparar oss från att behöva göra många misstage i verkligheten, samtidigt som det stärker vår handlingskraft när vi redan provat saker som bidrar till konstruktiv förändring. Du behöver inte vara skådespelare. Här får du provatänka, provprata och provspela, skratta, tänka om och prova igen. Det är just misstagen som ger oss de kreativa ingångarna. Berättelsen vi bär → det vi spelar → det vi upptäcker → det vi kan bli. Behovspusslets coachingbana är mitt andra ben, den hjälper oss att se vad vi behöver, vilka resurser vi har och vilket nästa steg vi kan och vill ta som individ men också som grupp. Desto fler utmaningar och framkomliga strategier vi delar, desto större blir identifikationsfaktorn och användbara strategier. Boka in mig för en workshop och lär er hur enkelt ni kan skapa en en coachingbana eller en forumteater i er närhet. Det kan förstås vara en två-stegs-raket.

Ett svar på “Stockholm-Fryshuset Rotary Award”

Kommentarer är stängda.