Jag kunde inte se några hinder med att placera ut ett verk i återvunnen metall, 4 x 2 meter, full av vridbara kuber som skulle attrahera unga - en samlingsplats för samtal men också för lösningar. Både för de som har och de som inte har någon att prata med om vardagliga frågeställningar. Vardagliga för unga men så verklighetsfrämmande för oss vuxna, att vi kan ha svårt att ta till oss. En till synes oöverstiglig utmaning kan lätt växa sig oöverstiglig i grubblandet med sig själv. Vi vill så gärna passa in att vi till slut knappt känner våra egna behov. Det blir lätt så, när världen snurrar allt fortare och budskapen runt oss pockar på - om hur vi ska vara, se ut, tycka och tänka. Medan egna gränser flyter ut innan vi själva hunnit utforska de. Till slut har vi svårt att urskilja konturerna. Vad är min vilja och vad är din. Det blir allt svårare att ta sig ur det man sakta lät sig dras in i, i jakten på att förstå sig själv. Medan obalansen mellan att inte känna sig trygg med att höra till och att få några enstaka uppskattande or fortgår.
Jag har mött unga som berättar om kuratorer som ständigt var bokade eller som var på plats så sällan att det blev omöjligt att bygga en relation. Som upplevde att någon annan behövde denne mer. Ibland hann inte ens den tanken komma upp till ytan, innan den blev abrupt avbruten av en ny verklighet, med än mer oro, rädsla och en än större trängtan, efter att få prata med någon. Helst i grupp. Helst i den grupp man förväntas tillbringa upp till åtta timmar om dagen med. En grupp som kunde förändras från en dag till en annan och som bara förväntades fungera hur mycket som än lades på gruppens axlar och de vuxna som turades om att hålla olika lektione.
Var det inte så här när du var ung, frågade hon och la pannan i djupa veck. Nej svarade jag, det var ovanligt att grupperna förändrades eller att lärare byttes ut så ofta men jag minns faktiskt inte om vi hade någon klassföreståndare alls på högstadiet.
Ibland blev vi olyckligt kära, ibland fick vi hjärtat krossat men innan det så var vi kära, en underbar känsla. Det var på den vi byggde relationen - omtanken om varandra. Med den kom lusten. Visst kunde vi vara olika, ha olika behov. Visst kunde ibland någon vara utanför. Det var lika illa för den som drabbades då som nu. Men orden var inte så hårda, så kalla och de haglade inte över oss dygnet runt - via mobilen och sociala media, det fanns inte ens. Vi hade en telefonlinje, den svarade vi alla i och familjen blev på så sätt involverade i varandras kontakter. Nästan alla hade bara en teve men desto fler sällskapsspel. Det fanns något som hette ”Heta linjen” men där hände aldrig att det dök upp gubbar som skulle sexchatta med oss unga. Det var väldigt ovanligt med såna överhuvudtaget.
Kanske får plåthybriden mellan en skulptur och ett spel vänta till nästa sommar, tänkte jag och tog fram mina gatukritor igen, för att strukturerat rita upp min SamtalsCochomat men så slog det mig att genom att tillverka schabloner skulle jag snabbt kunna sprida min gatukritsmodell som visat sig få unga att åter dra på smilbanden, börja säga nej eller ja utifrån sina egna behov, ja till och med våga drömma om en framtid, en lägenhet, ett jobb, en hobby, ett körkort och det bästa av allt en sund relation.
När jag höll på att ta fram karaktären i BehovsPusslet skulle jag föra över konstnären jj:s bilder från en hårddisk, fick jag samma känsla som när en pusselbit faller på plats. Varför skulle jag fortsätta jobba på en egen karaktär, när jj redan fångat det jag letade efter. Det där uttrycksfulla som berör en. Som bara någon som själv har ett liv av erfarenheter bakom sig kan förmedla. Säg hej till Tivi som balanserar ett varför med sig själv. Ni möter BehovsPusslets gatuversion under Järvaveckan 1-5 juni
BehovsPusslet kommer att erbjuda öppen utbildning och vidare öppen handledning på Subtopia onsdagar kl. 15-18 från 8 maj.För att unga vill ha möjlighet att komma tillbaka och för att kunna utbilda och handleda de som vill ta metoden vidare. Ni kan också ha ett BehovsPussel på eran gård. Utifrån hur länge ni vill att BehovsPusslet ska stanna, väljer jag material. Får unga själva bestämma, blir det länge.
Karaktärer: jj
Kontakta Lotte på 070 798 44 29
Lotte Johansson Fotograf & BehovsPusslets Konstinstallatiom 