Du är inte trasig..

 
En avgångselev från ett gymnasiium kom för att göra en radiointervju med mig idag på temat ungas självkänsla. Första frågan var varför jag valt att engagera mig i detta. Jag svarade att eftersom jag själv haft dålig självkänsla, saknat förebilder utan att själv förstå det när jag var ung så kan jag därför förstå svårigheten för unga att ta för sig eller att ta egna initiativ själva (ungefär som att ställa sig på en fullsatt scen utan någon teatervana), det behövs inte bara en scen utan någon som välkomnar dig, lockar dig in, ger dig verktyg. Inte minst om du många gånger har stängts ute, dina åsikter nonchalerats eller det du förespeglats inte var annat än orden på papper i en fin broschyr eller tomma ord. Då är det extra viktigt att första bemötandet känns tryggt, bra och inspirerande. För du får kanske bara denna enda chans och det dröjer kanske länge innan den här personen vågar igen. Avslutningsvis kom frågan om det var något jag ville säga till alla unga lyssnare och det var det så klart.
När någon lärare, förälder eller kamrat säger att det inte går eller signalerar att du inte kan, lyssna inte! Lyssna på dig själv. När någon säger dumma eller t o m elaka saker så tänk att det här har inte med mig att göra, att det helt enkelt är personen i fråga som har en dålig dag, saknar kompetens eller helt enkelt inte vet hur man beter sig. Kanske är det en lärare som har för många elever för att hinna med att hjälpa, för många för att orka se. Kanske en förälder som är trött på att inte räcka till.
 
Efter intervjun kom ett sms: -Tack för idag! Superkul! Kom på ett låttips till dig.
Jag googlade upp låten och valde denna,  en av många versioner
Tack för den, det är precis det här det handlar om! Här är Elin Smeds reportage. Och på din fråga hur du kan ta del av en föreläsning av mig, föreslå att din skola tar in mig och se till att bjuda in skol- och kommunledning.  En annan väg är via kyrkoförsamlingen, de brukar vara intresserade av sådana här frågor. Om inte så får du väl hänga på mig vid nästa tillfälle.
 
Kontakt: meranfilm@gmail.com
Mer om mig hittar du här 

Publicerad av Lotte Johansson De Vi Bär Forumteater BehovsPusslet

Regissör · dramapedagog · handledare Fil. kand. i De estetiska ämnenas didaktik – inriktning teater och drama Jag använder teater, rörelse och andra former av berättande för att träna sådant vi har nytta av varje dag – uppmärksamhet, uttryck, lyssnande, samspel och gruppdynamik. I De vi bär arbetar vi med berättelser och erfarenheter vi bär med oss. Vi gestaltar dem genom kropp, rörelse, röst och sceniskt skapande i mindre grupper utan krav på att skapa en publik föreställning. I mindre grupper spelar vi det vi är – och det vi kan bli. Vi provar olika perspektiv, situationer och sätt att agera och upptäcker vad som händer, det besparar oss från att behöva göra många misstage i verkligheten, samtidigt som det stärker vår handlingskraft när vi redan provat saker som bidrar till konstruktiv förändring. Du behöver inte vara skådespelare. Här får du provatänka, provprata och provspela, skratta, tänka om och prova igen. Det är just misstagen som ger oss de kreativa ingångarna. Berättelsen vi bär → det vi spelar → det vi upptäcker → det vi kan bli. Behovspusslets coachingbana är mitt andra ben, den hjälper oss att se vad vi behöver, vilka resurser vi har och vilket nästa steg vi kan och vill ta som individ men också som grupp. Desto fler utmaningar och framkomliga strategier vi delar, desto större blir identifikationsfaktorn och användbara strategier. Boka in mig för en workshop och lär er hur enkelt ni kan skapa en en coachingbana eller en forumteater i er närhet. Det kan förstås vara en två-stegs-raket.